onsdag 21 mars 2012

Bra nyheter som omväxling

Jag är helt färdig, hittar inte energin någonstans. MEN Evangelie sköter sig så bra!
Efter ronden imorse fick jag veta att hon återhämtat sig och att de kunnat sänka trycken i respen.
Nu kan hon hålla värmen själv så kuvösen ska veck så fort hon kommer i cpap! Tjoho!

Vikten kan jag tyvärr inte tjohoa över ännu, hon hade ju gått ner till 922g men det kan ju bero på att de gett henne vätskedrivande när hon var dålig. så vi får väl snällt vänta.

Snart är det slut på lugnet för min del. Varannan timme ska hon börja matas sen när hon kommit över kilot. Det innebär alltså att man själv får sitta och mata in i sonden. Nu har hon en maskin som gör det men snart så är det min uppgift.
Känns jobbigt och skönt på samma gång. Jobbigt att måste passa tiderna och inte hinna göra något annat men skönt att få ta upp henne när jag själv vill och få börja använda de fina kläderna jag fått.

Det går sakta framåt just nu men har snart vari här i 2månader. Shit vart tog tiden vägen, känns som man nyss kom hit!

Öppen kuvös! Det ni, så ser det ut nu. Man kommer så himla mycket närmare när man inte behöver sitta genom en plastruta. Nu kan man sitta nära, hålla om bättre och ta jättefina kort.
Vet inte riktigt vad jag ska prata om mera just nu.
Kommer säkert bli frågad om att sitta med henne ikväll.. Tycker det är fruktansvärt jobbigt att behöva sitta stilla i timmar och inte kunna röra sig, men säga nej känns dumt.
När hon har cpap är allting så mycket lättare men just nu känns det som att de tjatar hela tiden. Jag vill men har alltid den jävla turen att aldrig få vara ifred. Våran vårdplats är precis vid dörren och när hon har respen så står kängurustolen typ mitt i gången och det springer folk fram och tillbaka, lampor tänds och släcks och man får liksom inte en lugn stund som det är meningen att man ska ha. suck..
Är det inte springet så ska kuvösen bytas, städas eller bäddas. Det ska skrivas på datorn, i journalen eller så fastnar nå folk att stå och babbla vid min plats och dessutom bländar taklampan fint!
Sist låg jag och spelade på mobilen och sköterska på sköterska kom och frågade om jag hade flygplansläget på. JAAA! Herregud det är väl klart att jag har. Nej men jag tänkte jag ligger och smsar så här 10cm från en maskin som är lätt störd och håller min dotter vid liv! Ne, tror inte det va!?

Har städat lite i rummet, men tycker fortfarande ser ut som ett bombnedslag. Ska om en stund pallra mig upp till henne, ska väl vändas och tvättas snart. Är så sjukt trött men sova verkar ju inte hjälpa. Har slut kaffe också så det känns verkligen toppen.

Ja just i helskotta! Barnbidraget har man ju fått också..... Hem till kalix förståss... Suck... Men har iaf skickat efter papper så man kan få in det direkt på kontot istället.

1 kommentar:

  1. Det här minns jag så tydligt.

    Fast vet du? Du får säga nej, du får vara trött, du får tycka att det är krångligt för det tycker alla i samma situation och övriga fattar inte.

    2 månader? Det har gått fort. Hon är en stor tjej nu då, trots att hon väger under 1 kg. Jag minns första gången vi fick permis från Boden. Då vägde sonen 1700 g och alla tyckte att han var så liten och jag tyckte att han var en bamsebebis. Tänk hur man anpassar sig :)

    Ett två, ni sköter det här bra. Bara resten kvar. Och jag skrev en novell.

    //Veronica

    SvaraRadera