Frustrerande jävla skitdag!

Kämpade emot väckarklockan imorse, ville inte alls kliva upp. Tog mig slutligen upp strax innan 07.00 och kände mig genast jätte stressad. På med kläderna, i med frukost och springa upp till avdelningen.
Evangelie låg och var orolig, jobbigt att andas och allmänt ledsen. Får panik inombords! "Jag kan inte göra något!" Allt jag kan göra är att sitta där, hålla handen och vänta. Detta eviga väntande driver mig till vansinne.

5dagar varade friden med cpapen. De ringde mig för någon timme sen och talade om att nu orkar hon inte längre och måste intuberas igen. Det känns tungt, hade just vant mig vid den och nu tillbaka till respiratorn och den hemska tuben som alltid krånglar, måste sugas från slem och rättas till.
Kan/får inte vända eller göra något annat själv när hon har den heller. Läget är så himla känsligt så minsta lilla felrörelse så rasar saturationen.

Blev ett litet avbrott i bloggandet, de ringde och sa att allt var klart så jag gick upp en stund och satt. Hon var helt lugn, förmodligen skyhög på morfin men lugn. Saturationen och pulsen låg bra på lägre syrgas och det känns ju bra. Den var nere ett tag och plingade på 77 så vi tog till med det ända vi kan göra! Hålla handen om henne och sjunga lite. Flickan i trädet var dagens favorit så den har gått på repeat här i 45min tills hon somnade och saturationen höll sig på 92. Kan ju kanske förklara att den ska ligga mellan 83-95 allt där under eller över sätter igång varningslarmet.

Nu ska jag leta reda på Nadine (en annan tjej som bor här med sin bebis) och visa henne hur man hittar till ålidhem!

Skriver väl en rad ikväll kanske..