Tillbaka till vibrationsinställningarna på respiratorn så nu är syresättningen okej.
Ultraljudet på hjärnan visade inga hjärnblödningar och det är ju toppen men när de skulle kolla hjärtat så visar det sig att nu måste ductusen opereras! Vill inte men ett ont måste.
Är rädd att hon inte ska orka med det när hon varit så himla labil.
Helt slut i kropp och själ, men det får lov att gå ändå.
Vart lägger man sin tro när man inte har huvudet på plats?
En tjej i mammagruppen skulle prata med församlingen där hon bor och be dem hålla förbön för Evangelie! Jag har inget att förlora på att tro att det finns hopp och att någon där uppe kanske ser en i dessa tider..
Sen kan ju folk tycka vad de vill om den saken och de är deras huvudvärk. Men att påstå att de inte tror på gud och sen döpa sina barn känns för mig som lite dubbelmoral. Man behöver inte tro på allt, man behöver bara våga se möjligheten att de kanske finns. Hoppet är väl det sista som lämnar en?
Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står mitt väl i dina händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
Vem är den som lyckan får?
Jo, det barn, som gärna lyder
Och Gud Faders lära pryder.
Vad jag, bristfull, arm och svag,
Mot dig syndat denna dag,
Herre, mig förlåt och rena,
Ty du är min hjälp allena!
Under nattens stilla tid
Låt mig vila ut i frid!
Sänd din ängel till vår hydda
Att oss från allt ont beskydda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar