Har separationsångest som kryper i hela kroppen. Hon är ju här och jag kan vara med henne hur mycket jag vill, men hon är inte där hon"ska" och sparkas. Det känns tomt och jag känner mig så hjälplös. Sitter med henne timmar om dagen, håller om och försöker lära mig allt nytt men det är inte samma sak.
Går runt och väntar på att "det dåliga" ska komma snart. De ska ju gå upp och ner säger de men än så länge har vi bara haft medvind. När kommer det dåliga? Väntan gör en galen och hur mycket jag än önskar att det inte kommer hända något så måste man ändå vara realist och veta att det faktiskt kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar