onsdag 29 februari 2012

Trött liten fröken

Knepig dag här. Hon är trött och slö men inga infektioner. De tror det kan bero på att hon börjar bli trött att andas med cpapen och det är tydligen ganska vanligt. Har vi riktigt med tur så vänder tröttheten och hon slipper tuben.

En röntgen ska göras nu om en stund så får vi se vad de säger om den sen vid 17tiden.

Har varit och handlat lite mat så jag klarar mig ett par dagar så nu slipper jag tänka mer på det, men sen var det ju de här med kläder......
Behöver kläder, håller på att bli desperat och tokig! Mina sista par byxor som inte är helt söndernötta har gått sönder i knappen. Det är jeans också så att man kan som inte bara lirka tillbaks den med lite nål och tråd. Grejt!
Ta sig in till stan är ju egentligen inga problem, finns ju hm, lindex, åhlens och hela paketet men så var det ju det här med vad plånboken tycker. Mat eller kläder? Svårt val eller hur? 
Nåja man ska inte vara bitter har jag hört, ska fundera lite om jag kanske har något hemma i kalix som pappa kan ta med när han kommer på fredag natt. Det är bara ett litet litet problem... Innan jag blev gravid höll jag ju på att banta som en idiot och köpte därför inga nya kläder och under graviditeten köpte jag mammakläder så i stort sett allt jag äger och har finns redan här. Det skulle vara några klänningar och lite partykläder som ligger och skräpar någonstans kanske. Suck! Party eller 4storlekar för stort?? Ehm, nej ingetdera skulle jag tro..

Dagsplanen iaf är vändning och tvätt 17.00, där emellan middag ala bacon och spagetti, min tvätt 18.00 och sittning 19.00.. Pust! Tight schema där! 

Går runt och hoppas på att de ska glömma ringa mig från s-byn om videokonferensen, jag kan gärna skjuta lite på den!


2 kommentarer:

  1. Hejsan! Helt ny läsare och vill först säga Stort grattis till Er dotter!
    Min yngsta dotter föddes sjuk och genomgick två stora hjärnoperationer, den första när hon var 3veckor gammal- vi bodde på DrottningSilvias barnsjukhus i flera veckor och jag är egentligen från karlstad så det var långt hem- jag känner igen mig så otroligt mkt i det du skriver...om favoritpersonal, om oron och om ensamheten...och om att inte ha några kläder (haha)
    Vet inte vad jag ville skriva egentligen mer än att jag vet hur du har det!
    Stor kram och massa styrka till dej!
    /Charlotte
    http://stressfrittkaos.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Ja att bo såhär driver nog vem som helst till vansinne oavsett anledning! haha..
      Men hur mår hon nu? Vi har hittils bara behövt gå igenom en operation (på hjärtat) men det var nog så jobbigt.. :/

      Tusen tack för kommentaren och kul att du läser!
      Tar åt mig styrkekramen och tar mig igenom den här dagen!
      Lite så det funkar här "en dag i taget" men visst finns det bättre och sämre dagar, samma hemma men här blir minsta problem JÄTTESTORT, som de med kläder tex! haha. Tror man har nerverna utanpå och hjärnan är som mos! :D

      Radera