onsdag 15 februari 2012

Upp som en sol ner som en.... spasm?

Morgonen började hur fint som helst och hon hade stabiliserat sig utmärkt med syresättningen.
Fick veta på eftermiddagen att till kvällen kommer jag få sitta med henne mot bröstet för första gången.

600g stor har hon blivit idag och de har kunnat höja matdosen till 3,5ml per timme.

Fick prata med en läkare/forskare som vill ordna videokonferens med sunderbyn vad det gäller flytten om ca 6veckor.

När jag kom upp vid 19.00 och vi just skulle börja byta till en pytteblöja (hon har tidigare haft en öppen variant) så rasade syresättningen ner till 30 och hon blev blå. Larmet gick och på loppet av sekunder stormades rummet med läkare som vräkte upp kuvösen och ventilerade henne manuellt. Jag satte mig ner och paniken kom krypande. En sköterska tog tag i mig och tog ut mig där ifrån. Sen förklarade hon att sånt här händer ibland och att nu är hon i goda händer med full personal där inne.
Fick gå ner på rummet och vänta på samtalet om allt var okej eller om det var nu man skulle kasta in handduken..

De längsta 40 minuterna i mitt liv jag varit med om... Telefonen ringer och de talar om att nu får jag komma upp.

När jag kom upp var allt okej, inte bra men okej.. Det innebär att hon är stabil men blivit väldigt kall när de varit tvungna att öppna kuvösen och tuben är tillbaka genom munnen igen.
Fick veta att lungorna dragit ihop sig och det är något de kallar "spasm", inte ovanligt tydligen men hemskt är bara förnamnet!

Satt en timme ungefär och höll om henne. De har gett henne morfin för att hon ska hålla sig lugn och det är för hennes skull, för att de inte ska påfresta henne när hon är så livlig.

Imorgon ska jag ha läkarsamtal igen 10.30 och diskutera nånting om nånting. Hela huvudet är fullt av katastroftänk och panik så jag minns faktiskt inte vad det var om.

Ductusen verkar dra ihop sig som genom ett mirakel och det får den gärna fortsätta med!

På läkarens order får jag väl gå och lägga mig om en stund. Att jag är trött och upprörd hjälper varken henne eller oss att ta sig igenom kriserna så han skickade mig i säng tidigt ikväll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar