Oron total!

Gick upp till salen vid 09.00 och hennes plats står tom! Hjärtat stannade. "Nu är det färdigt", tänkte jag.
Sköterskan på salen berättade att de flyttat henne till operation och sköterskan/forskaren Johannes visade mig till henne. Fick stå och hålla om henne medan de förberedde och inväntade kirurger.
Ingela kom och kramades en stund och lovade ringa så fort det var klart.

Tiden kan inte gå långsammare just nu!

Vaktar på telefonen och kommer snart tappa förståndet av det.

Idag var läget stabilt med henne och kirurgen pratade om vad de skulle göra och hur det går till, men i mitt huvud hörde jag bara "bla bla bla bla..."

Gick ut en sväng och solen strålar varmt idag. Tappat farten i gången så med snigelsteg tog jag mig runt parkeringen och ner på rummet igen.
Kom på att man kanske måste käka något, fixade lite gröt och satt mest och grisade runt det tills en av de andra på boendet kom in och undrade vars Evangelie tagit vägen. Satt och pratade en stund med henne och gröten blev kall. Hällde i mig mjölken och tog en sväng till runt parkeringen för att göra något.
Nu är jag tillbaka på rummet och försöker hitta energin att röja av lite men är så sjukt trött och vill bara gå och sova ungefär.

Saknar "pappa" mer än någonsin just nu..